Vad vore jag utan dina andetag?



Om jag nu dissar kan jag ju lika gärna hissa lite när jag ändå håller på!
Så jag skulle vilja hissa dig!
För att du får mig att känna att jag inte är ensam.
Du får mig att känna att jag duger som jag är.
Du får mig att aldrig vilja sluta le.
Du bäddar in mitt hjärta i fluffigt ludd.
Du är precis allt och lite till.
Du vet vem du är pluttis!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0