Eller kanske ska säga "Mitt syskon".
Eftersom jag bara har en bror.
Eller bara och bara, det räcker ganska väl, haha.
Han är min storebror, 2 år äldre, alltså 91:a.
Jag har alltså alltid varit lillasyster, heh.
Aja, ehm. Sebastian heter han.
Ganska nördig, spelar mkt data och tv-spel.
Gick även it-gymnasiet, hehehehe.
Men det är bra om min data knasar.
Han kan det mesta, allt tekniskt som inte jag förstår mig på så det är asbra!
Skulle kännas jättekonstigt om jag bad om hjälp och han sa att han inte visste hur man gjorde, för han kan allt :O
När vi var små var han min stora idol, jag följde efter honom överallt och ville alltid vara med och vara nära.
Vi blev lite äldre och han började retas och hålla på, men jag som fortfarande var yngre ville alltid vara med honom iaf!
Sen blev jag också tonåring och vi slutade typ prata, jag störde mig på honom och han tyckte väll att jag var jobbigt fjortis eller nått. Vi undvek varandra när vi var hemma typ.
Nu när vi båda växt ur puberteten typ så är vi mer sams, vi snackar igen och kan ha kul och diskutera och hjälpa varandra.
Fast vi tjaffsar ju såklart lite fortfarande, vi är ju ändå syskon ;)



(som ni ser, haha, ville alltid vara nära)