Det känns så skönt att kunna dissa dig precis som du dissat mig så många gånger.
Det känns faktiskt bra att veta att den här gången är det du som mår dåligt, inte jag.
Du är inget mer än en människa som jag en gång kände, knappt ens det.
Jag ångrar att du fick mig, men det är inget att göra något åt nu.
Det känns bara så bra att jag slipper tänka på dig, på vad du gör, allt.
Jag vill inte ens ha dig tillbaka, inte på nått sätt alls.
Jag tycker inte ett dugg synd om dig.