Jag har alltid letat efter min egna plats.
En plats där jag kan slappna av och få vara ifred.
Jag har alltid tänkt mig på nått berg med fin utsikt eller i skogen på någon mysig plats.
Men idag hittade jag min plats, eller den har liksom funnits där hela tiden bara att jag inte tänkt på den som min plats eftersom den verkligen inte är som jag tänkt mig.
Biblioteket, det är min plats, jag förstod det idag.
När jag är ledsen så kan jag gå dit och lämna mitt just nu misslyckade liv och bara drömma mig bort i böckernas värld. Jag behöver inte oroa mig för mina problem, jag liksom försvinner ett tag.
Jag kan sätta mig där i soffan med en bok och vips så har det gått jättelång tid utan att jag märkt det. Utan att jag har behövt bry mig om mitt liv. Jag kan drömma och önska och hoppas, och då finns det inga gränser.
Tumba bibliotek är inte världens mysigaste och finaste bibliotek, jag skulle mycket hellre vilja sitta på nått fint, gammaldags mysigt stort bibliotek. Men eftersom jag inte är där så spelar det ju inte så stor roll, visst är jag där, men jag är inte där. Nu blev det lite krångligt va?
Ni som känner mig vet att jag älskar att läsa, alltså är ju biblioteket det perfektaste stället, jag har bara inte kommit på det förens idag.